Språk inte bara olika på ytan
Genomfört>> Ger olika språk samma information fastän bara i olika paketering? Nej, riktigt så ser inte språkvetarna på saken nuförtiden. Vid forskningsdagen Vad är ett språk? på S:t Petri i Malmö igår (måndag 15 november 2011) gav lingvistikprofessorn Sven Strömqvist, Lunds universitet, talande exempel på varför den äldre synen på ett språk inte ger hela sanningen. En röd tråd var också att språkforskning numera är en i hög grad experimentell vetenskap.
I ett stort forskningsprojekt med språkvetare från många länder som Sven medverkat i, gjordes ett experiment som avslöjar intressanta skillnader mellan olika språks sätt att koda in innehåll i ord. Försökspersonernas uppgift var att i ord beskriva händelseförloppen i en helt ordlös bildberättelse, en liten saga om en pojke, en groda, en hund och andra djur. Vilka olikheter mellan språken blottlades?
Bl a att verben i språk som spanska, franska och turkiska ofta bara uttrycker själva förändringen medan de i t ex tyska och ryska även kodar in rörelsemönstret hos det som förändras (i experimentets lilla bildhistoria var det bl a en uggla som plötsligt dök upp ur ett ihåligt träd och pojken och hunden som dråsade ner i en vattensamling).
- I vissa språk som polska och ryska ges mer information även om rörelseriktning än i språk som arabiska, italienska och hebreiska. De här exemplen ger smakprov på hur ett språk kan göra det lättare att koda in viss information än ett annat.
Sven tog tzeltal, ett mayaspråk som talas i södra Mexiko, som exempel på språk som lastar in mängder av information – ett enda ord kan uttrycka t ex att någon som ramlar hamnar med ansiktet uppåt och spretar med armar och ben, något som svenskan kräver en hel mening för att berätta. Att säga att språk bara är olika yttre skal kring en och samma innehållskärna är alltså missvisande. Olika språk säger inte samma sak om samma verklighet.
Och språket har ett nära samband med kulturen där det talas, språket är en del av kulturen. Men orsakssambanden bakom är oklara, det finns inga bra, generella teorier i modern språkforskning om varför ett språk lägger mer vikt vid t ex rörelsemönster än andra.
Om nu språk och kultur hänger så tätt ihop, skulle då språksskillnader också kunna ligga bakom att en viss samhällsförändring sker på ett visst ställe – har revolution, krig, framgång för extrema rörelser osv en bakgrund i språket? En publikfråga tog upp den intressanta, och kontroversiella, frågan om ett eventuellt samband mellan tyska språket och nazismens framgångar på 1900-talet. Sven Strömqvist kommenterade:
- Nej, tyska språket som sådant kan absolut inte ges någon skuld i sammanhanget. Däremot – att det fanns ett språk som förstods och talades av en stor befolkning, det var helt säkert avgörande för att nazisterna skulle få grepp om tyska folket.
Just detta kanske inte är något som kan klarläggas med kontrollerade experiment. Men för dagens språkvetare är annars olika sorters labbförsök av stor betydelse. Ett ställe där sådana bedrivs - i samarbete med psykologer, neurologer, kognitionsforskare, IT-experter m fl – är Humanistlaboratoriet i Lund. Sven har lett uppbyggnaden.
Här undersöker man t ex hur hjärnan och dess olika områden reagerar på olika språkliga stimuli. Något som också studeras flitigt är ögonrörelser, eftersom de kan berätta åtskilligt om hur språket fungerar. Sven berättade bl a om ett ögonrörelseexperiment gjort av en forskare på Humanistlabbet, som visar att språket styr vår uppfattning av flertydiga situationer. Försökspersonerna fick se en stillbild föreställande en man i en frusen rörelse. Bilden visades för olika försöksgrupper som fick höra olika beskrivningar upplästa. Beroende på vad som sades kom försökspersonerna att titta på olika delar av bilden. Om det t ex påstods att mannen var på språng drogs blickarna mot ben och fötter.
- Och inte nog med det, försökspersonerna kom en tid efteråt mycket bättre ihåg vilken sorts skor han hade på sig än andra detaljer i bilden. Vad som sägs i ett visst sammanhang påverkar alltså både tolkningen och minnet.
Forskningsnätet besökte Humanistlabbet för två år sedan med elever och lärare från flera skolor. Forskningsdagen med Sven Strömqvist blev en påminnelse om att det snart borde vara dags igen.
