Knappast konsensus om ledarskap
”Mitt ideal som ledare är nog Tove Janssons Snusmumriken. Han verkar ha kommando över sitt eget liv i varje fall.” Det konstaterade docent Karin Brunsson, företagsekonom från Uppsala universitet, när hon framträdde förra veckan (29-30 mars 2012) på Österlengymnasiet i Simrishamn och Skolstaden i Helsingborg med sammanlagt över 300 elever och lärare som åhörare. Ämnet var management och ledarskap, två begrepp som faktiskt inte betyder precis samma sak.
På Österlengymnasiet medverkade också journalisten och radiorösten Agneta Nordin som utfrågare. ”Är man född till ledare – eller blir man ledare?” var en av hennes många frågor.På just den frågan ger forskningen inget bestämt svar enligt Karin Brunsson. Forskarna är inte eniga.
Och faktiskt präglades managementtänkandet redan i sin barndom av oenighet mellan de två män som anses vara dess portalfigurer, Frederick Taylor och Henri Fayol. Amerikanen Taylor skapade vad han kallade ”scientific management” och Fayol som med stor framgång ledde en fransk stenkolsgruva, gav vid 75 års ålder ut en bok med titeln Administration industrielle et générale. Båda var ingenjörer men ifråga om management gick de åt olika håll. Taylor hade t ex uppfattningen att alla organisationer är olika. Fayol ansåg tvärtom att alla organisationer är väldigt lika – just därför att de kräver management. Taylor menade att anställda pga att de är specialiserade mycket väl kan ha mer än en chef direkt över sig (i hans värld upp till så många som åtta) medan Fayol inte kunde tänka sig att någon anställd lyder under mer än en enda chef.
Samtidigt var Taylor och Fayol helt på samma linje i den grundläggande frågan, nämligen att management är till för att skapa ordning, effektivitet och framgång hos organisationen.
- Taylors och Fayols idéer svävar faktiskt fortfarande över föreställningarna om management, fastslog Karin.
”Management” och ”ledarskap” används som sagt ofta synonymt och detsamma gäller ”chef” och ”ledare”. Men såväl i forskningen som i vardagslivet har de här begreppen faktiskt olika innebörd. ”Management”, ett ord som funnits i Svenska Akademins ordlista sedan 1986, andas styrning och administration, dvs att hantera de mer tekniska sidorna av organisationen – vilket är den kanske inte så glamorösa verksamhet som ”chefer” ägnar sig åt. Medan chefer är lite tråkiga administratörer som förvaltar, apar efter och gör saker rätt är ledare de som förnyar, utvecklar, skapar något och gör rätt saker.
- ”Ledarskap har något tjusigt över sig”, som Karin uttryckte det.
Och ledare blir lätt lite av sagofigurer. De följer inte administrativa regler utan agerar ofta instinktivt och impulsivt. De bryr sig inte om gränser och begränsningar. De ägnar sig åt det stora och väsentliga. Och inte minst, menade Karin, ”de förför ofta dem de leder”.
Det finns därför goda skäl att se på ”ledare” och ”ledarskap” med skeptiska ögon. Ledare framställs ofta som fläckfria, både av sig själva och av sina ”efterföljare”.
- Men några perfekta ledare finns ju inte, lika lite som perfekta människor över huvud taget.
Men kanske finns ändå ”bra” ledare? Frågan blir då vem som avgör vad som är ”bra”. ”Det är ju inte EU eller regeringen, kanske snarare du själv”, menade Karin. Dessutom är inte synen på en ledares kvaliteter något stabilt. En ledare som vi tyckt är bra kan snabbt sjunka i aktning om han eller hon fattar ett dumt beslut eller gör något förkastligt, t ex åker fast för rattfylleri.
- Så det kanske är säkrast att inte bestämma om ledare är bra eller dåliga förrän ”efteråt”, dvs normalt sett när de är döda och inte längre kan påverka bilden av sig själva.
Vad som gör ledare, och för den delen även chefer, framgångsrika och effektiva är ett stridsäpple inom managementtänkandet. Uppfattningarna är många och floran av s k managementlitteratur enorm. Här framförs ofta diametralt motsatta idéer om management och ledarskap, inte sällan med stor hetta och övertygelse. Men att det inte finns ett enda enkelt recept överlägset alla andra, ”no winning formula for success”, är själva kontentan av en världsomspännande studie av managementpraxis (Berger, 2006).
Bland de managementidéer som en del kanske skulle beteckna som typiska modeföreteelser finns de senaste årens allt oftare torgförda tanke att även individer – du och jag – är en sorts organisationer som kräver management, som ska bygga sitt varumärke, osv. Här finns en svårighet och det är den grundläggande skillnaden mellan organisationer och individer. Karin:
- Organisationer är egoistiska. Det är helt naturligt. Vi talar inte om mord när en organisation slår ihjäl en annan genom att konkurrera ut den ur marknaden. Tvärtom väcker det beundran. Och organisationer kan skryta ohämmat om sig själva.
Individer däremot får lära sig att vara oegennyttiga och blygsamma för att inte blir betraktade som hänsynslösa och uppblåsta.
I skolans värld har en variant av företeelsen (som någon för övrigt döpt till ”Me, Inc.”) dykt upp under namnet entreprenöriellt lärande, att varje elev ska ta ansvar för sitt eget lärande. För Karin verkar det vara lite av att slå in en öppen dörr:
- Att lära sig något har alltid krävt att man själv vill det, eller hur? Det är svårt att se hur det skulle kunna vara på något annat sätt. Det har aldrig gått och kommer aldrig att gå att kommendera fram lärande hos någon.
Förmodligen gäller denna sanning även Snusmumriken som i grund och botten kan ses som en individ med gott ledarskap över sig själv. Med sina mänskliga fel och brister (”han röker nog lite för mycket”, säger Karin) står han ändå ganska stadigt på benen och finner sin egen väg. Kanske trots allt en ledare som vi kan se på med lite mindre skeptiska ögon?
