I testomgången av Top Class, som omfattar sju grupper av lag, deltar förutom Sverige även Frankrike, Spanien, Rumänien och England. Tävlingen har utvecklats under ledning av dr Malcolm Seddon på University of East Anglia i Norwich, Storbritannien. Just nu väntar han och hans tävlingspartners i europeiska länder med spänning på resultatet av en Comeniusansökan som skulle säkra genomförande av tävlingen de närmaste tre åren.
Jörgens duktiga elever heter  Niklas Bergqvist, Wilma Björk, Joel Björklund, Hanna Dalhusen, Mikaela Dirland, Frida Hansson, Johan Karlsson, Arthur Krogh, Lisa Magnusson Aggebrandt, Jesper Nilsson, Linnéa Persson, Henrik Pira, Linn Pålsson, Lukas Rosberg,Oskar Rosberg, Johanna Rosengren Horn, Mathilda Sitar, Jacob Stjerndahl, Nikolina Stjärnfäldt, Amanda Ucar, Emil Wadenbo, Ebba Wallström och Max Warnebo. Grattis till denna utmärkta prestation!
Top Class in Science spelas via internet och turneringen är upplagd ungefär som en fotbollsturnering. I varje klassmatch spelar lag om två-tre elever mot lag i en annan klass, oftast i ett annat land.
I Forskningsnätets svenska partnernätverk för Top Class ingår även föreningen Vetenskap & Allmänhet och FoU Skola inom Kommunförbundet Skåne.

Läs mer om Top Class in Science här.

Ett par miljoner arter är namngivna, som t ex människan, bålgetingen och trattkantarellen. Men det är bara en fjärdedel av alla; resten lever anonyma liv i oceanernas djupgravar, i regnskogar eller savanner eller i parkdammen mitt i sta´n…

Måste vi lära känna alla dessa arter? Ja, för hur ska man förstå hur vår värld fungerar om de arter som konstruerar och destruerar den är okända?

Allting hänger samman, trots att inte bara arter utan även individer har sina egenheter. Den sexuella fortplantningen är naturens knep att göra varje individ unik. Men varför är det en fördel? Jo, därför att parasiter och annat “otyg” får svårare att besegra sina offer, om var och en har sitt speciella försvar.  Men spänningen stiger: nu hotas mänskligheten av pandemier, och räcker vårt försvar?

En forskare som haft oerhört stor betydelse för att öka våra biologiska insikter är Edward O. Wilson, professor emeritus vid Harvard University. I sin nya bok, “Letters to a Young Scientist”,  ger han en mängd goda skäl till att just du bör ägna dig åt biologisk forskning.

Staffan Ulfstrand
Edward O. WIlson: Letters to a Young Scientist. (Norton & Co., London, 2013; 245 s.). Verkar än så länge inte finnas för läsplatta.

Detta nummer, tidskriftens 1147:e, är ett måste för den som har lust att läsa om vetenskap på franska. Eller kanske vill putsa ytterligare på sina kunskaper i detta strama, tydliga och välreglerade språk.

Numret inleds med en kavalkad av tidskriftens omslag genom åren, en genomgång som säger mycket om det förflutna seklets passioner, visioner och skräck.

Science & Vie föddes i de sista skälvande månaderna av det som ibland av historiker kallas ”det långa 1800-talet”. Första numret kom ut april 2013 och bara ett drygt år senare utbröt första världskriget, La Grande Guerre, och efter detta blev det aldrig mer som förr. Kriget spelar snart en huvudroll på tidskriftens omslag: soldater i gasmask på en ruinhög (september 1915), ett stridsflygplan av den nästan rörande spröda modellen från tiden (november 1915), en imponerande järnvägsburen artilleripjäs (november 1916) och en, får man anta, nedskjuten pilot singlande mot marken i fallskärm (januari 1918).

Mellankrigstiden tar sin början 1918, således redan före Versaillesfreden. Det dröjer inte länge förrän omslagen utstrålar en begynnande framtids- och teknikoptimism: en bisarr enhjuling där förare och motor är placerade inuti själva hjulet (mars 1923), en strömlinjeformad racerbil kanske på väg mot hastighetsrekord (oktober 1932). En zeppelinare med hakkorsemblem (juli 1936) utgör väl en sorts kulmen – med facit i hand vet vi att detta slags farkost hamnade i malpåse efter Hindenburgkatastrofen i USA mindre än ett år senare, 6 maj 1937. Periodens motto är ”les années folles” och det är frestande att lite fritt översätta med ”de vilda åren”, Marinettis, Gatsbys och det blomstrande Hollywoods era.

Och så kommer det nya stora kriget, la Deuxième Guerre mondiale. Den militära konflikten är tillbaka på omslagen: nya, moderna flygplan i luftstrid (november 1939) resp bombattack (april 1945), kolossala stridsvagnar som var detta krigs kanske mest avgörande vapenslag (maj 1941, januari 1945) och en bestyckad miniubåt (mars 1942).

Efterkrigstiden brukar fransmännen, med syftning på de gyllene åren 1945-75, kalla för ”les trente glorieuses” och så benämns perioden också i Science & Vies omslagskavalkad – där den dock får ta slut redan 1973, vilket har en poäng.1973 är året för OPEC-ländernas oljeembargo, den s k första oljekrisen, en första kall vindil från en framtid som kanske inte skulle bli lika ljus som l’après-guerre. Denna tid är en närmast aningslös guldålder av industriell blomstring och tillväxt. USA framstod då för Frankrike som både hägrande drömland och utmanande konkurrent. Det avslöjar sig i omslagen som pryds av t ex privathelikopter framför villa (redan april 1946), snabbtåg på en enda räls (mars 1968) och en oljerigg, kanske i Nordsjön (augusti 1966). I en av de mer direkta anspelningarna på vetenskap i tidskriftens omslagsrevy så här långt visar man i januari 1966 stolt upp det föregående årets trio av franska Nobelpristagare i grenen medicin eller fysiologi, François Jacob, André Lwoff och Jacques Monod. Det var minsann inte bara USA som kunde kapa åt sig Nobelpris.

Tiden därefter fram till våra dagar får ett etappstopp 1989. Kanske ser man det året, tre år efter Tjernobyl, som ödestimmen för den odelade tron på storskalighet, ”l’heure des doutes”, tvivlens stund, som rubriksättaren formulerar det. Men det är också sista året av det decennium då som inleddes (1981) med den första diagnosen av en gåtfull sjukdom som snart skulle blir känd som AIDS (SIDA på franska – syndrome d’immunodéficience acquise). Omslagen anspelar på återvinning (redan november 1974), förorening av havet (september 1976) och riskerna med industriellt avfall (februari 1986).

Efter 1989 har urvalet av omslag getts rubriken ”un monde sans frontière”, en gränslös värld. Ja – och finns förresten denna värld överhuvudtaget, vad är ”tid” och ”rum” (oktober 2005)? Fysikerna har inga säkra, enstämmiga svar. Vad innebär tillstånden koma och död (november 1997)? Vad kan ”psykomedicin” säga oss om sambandet mellan det mentala och kroppen (november 2004)? Och, kanske lite mer handfast, räkna för all del med att insekterna kommer att ta över världen (juli 2003).

Ja, så kan man hålla på och plocka exempel ur denna 100-årings liv. Visserligen handlar det om exempel från något som redan är en samling exempel, bara ett fåtal av de 1.147 möjliga, och säkert inte gjort på måfå. Men axplocket av omslagsmotiv från Science & Vies första 100 år ger, tycker jag, en god bild av tidens krumbukter: krig-teknikoptimism-krig-ny teknikoptimism-tvivel-sökande. Åtminstone är väl vissa av oss böjda att se ”det långa 1900-talet” på det viset.

Jubileumsnumret är dock bara till ganska liten del tillbakablickande. Där finns också ett helt block med förutsägelser om framtiden, från klimat till biologisk mångfald. Det är intressant läsning som dock här som annars ska tas med stor försiktighet. Visst kan vi mycket väl vara drygt 10 miljarder människor på klotet år 2100. Visst verkar det sannolikt att vi behöver dubbelt så mycket energi då som idag. Visst är det rimligt att räkna med att ungefär 70% av mänskligheten bor i städer när nästa sekel inleds. Men futurologin är en vetenskap med många fallgropar. Man har nog anledning att fråga sig hur troligt det är att klotets invånare år 2050 kommer att förflytta sig 10476 km per år i genomsnitt (nära sex gånger så långt som 1960). Kanske vi då i stället mest färdas sittande i en fåtölj i en virtuell, skön ny värld, svår att skilja från den verkliga? Om denna nu finns, förstås.

Med detta må det vara hur som helst. Gratulerar på 100-årsdagen, Science & Vie! Ett långt liv tillönskas av

Olle Alexandersson

Nyheter>> Ny kunskap skapas förvisso även utanför den strikt vetenskapliga världen och ibland uppmärksammar Forskningsnätet särskilt förtjänstfulla fall. Som ett exempel – och i någon liten grad som utslag av skånsk patriotism – vill vi därför fästa uppmärksamheten på ett storverk som just kommit ut, nämligen Skånes Fågelatlas (utgivare Skånes Ornitologiska Förening). Upphovsmännen till denna i alla avseenden tungt vägande bok är Kenneth Bengtsson och Martin Green och bakom sig har de en armé av hängivna fågelskådare som idogt registrerat förekomsten av Skånes häckfågelarter. En entusiastisk Staffan Ulfstrand, Uppsalaprofessor med skånska rötter, ledande fågelkännare samt flitig medverkande i Forskningsnätet, har låtit oss tjuvtitta i en kommande anmälan.

Atlasen är en inventering och metoden är att dela upp Skåne i drygt 500 rutor om 5 gånger 5 km och sedan skicka ut fågelentusiaster i arla morgonstunden, utrustade med kikare och änglalikt tålamod. Uppdrag: notera om där finns ärtsångare, grågås, havsörn, jorduggla, skräntärna, röd glada – ja, vilka av de 199 fågelarter som häckar i Skåne finns i just den här rutan?

- Jag letar förgäves efter ord för att med tillräckligt eftertryck formulera min beundran, säger Staffan Ulfstrand, och syftar då på det gigantiska inventeringsarbete som flera hundra ornitologer bidragit med och, inte minst, de hekatomber av arbetstimmar som de två nästan osannolikt idoga författarna lagt ner.

Men, som Staffan konstaterar, det handlar inte bara om en engångskartläggning. Motsvarande jättearbete ägde också rum för 30 år sedan (1974-84). Det går alltså att få en god uppfattning om vad som hänt med den skånska fågelfaunan de senaste decennierna.

Hur har det då gått?

Svartvit flugsnappare, stenskvätta och faktiskt även gråsparv tillhör de arter som blivit så sällsynta att de hamnat under radarn vid den senaste inventeringen. Desto bättre har det gått för ärtsångare, björktrast, ormvråk och, vilket säkert förvånar en och annan, trana. Den sistnämnda lockas alltmer att avstå från de nordligare delarna av landet. ”En av Skånes allra främsta framgångsarter”, konstaterar Staffan.

Han noterar också att det gått bra för flera rovfåglar, förutom den nämnda även bl a brun kärrhök och röd glada. Kan det bero på att de inte längre är utsatta för vad han kallar ”gammeldags bekämpning”?

Vad förändringarna beror på är annars, enligt Staffan, oftast inte klarlagt. Det råder brist på vetenskapliga undersökningar. Det finns en rad tänkbara orsaksfaktorer, från förändringar i lantbruket och tilltagande vintermatning utanför köksfönstret till moderniserad sophantering (det sistnämnda ett elände för vissa måsarter). En naturlig fråga gäller den pågående klimatförändringens verkan men den har inget svar. Staffan påminner också om att det inte bara är förhållandena i Skåne som inverkar på många arter utan också de omständigheter som råder i vinterkvarteren på andra håll på klotet, eller på vägen mellan.

Men även om vissa arter är på fallrepet visar den skånska fågelfaunan totalt sett inga tecken på att tunnas ut. Antalet arter i uppåtgående, arter i nedförsbacken och stabila arter i jämförelse med för 30 år sedan ligger alla bra nära en tredjedel av totala antalet arter. Sedan kan man förstås, som författaren av de här raderna, djupt beklaga att personliga favoriter som hämpling och jorduggla inte har särskilt ljusa framtidsutsikter just nu i det skånska landskapet.

I dessa dagar när naturen tar sats och fåglarna utgör en ständig källa till nöje för vem som vill, kommer Skånsk Fågelatlas som en skänk från ovan. Det är förutom en solid kunskapskälla en vacker bok, närmast ett praktverk. Det är visserligen inte en handbok att släpa runt i fält om man inte har en liten vagn (vikt ca 2 kg) men den fungerar förträffligt som förberedelse eller uppföljning på kammaren. Jag kan inte tänka mig en bättre gåva till någon som är det minsta fågelintresserad och har själv redan sett till att ett par närstående personer kunnat placera den på sina förhoppningsvis stabila nattduksbord.

Olle Alexandersson

Kenneth Bengtsson & Martin Green: Skånes Fågelatlas. Skånes Ornitologiska Förening. Vellinge, 2013. 448 s. 350 kr. Beställs via hemsidan www.skof.se.

Staffan Ulfstrands anmälan publiceras i tidskriften ANSER, som ges ut av Skånes Ornitologiska Förening.

Genomfört>> ”Genteknik är helt enkelt en snabb och precis metod för växtförädling”. Det var ett av de viktiga budskapen under en forskningsdag om GMO igår (18 april 2013) på S:t Petri skola i Malmö. Emelie Ivarson, doktorand inom växtförädling på SLU, föreläste för drygt 120 elever och var sedan medelpunkt i en synnerligen livlig diskussion med en grupp från årskurs 3. Hon berättade bl a att 12% av grödorna i världen är resultatet av GMO, med bomull i täten med hela 82%, tätt följt av soja (81%).
Forskarna inom området ser gentekniken främst som ett kostnadseffektivt och miljövänligt hjälpmedel att lösa framtidens matförsörjning. Men glappet är stort mellan deras syn och de attityder till GMO hos allmänheten som speglas i medierna. Skolan borde bidra till att ändra på det. Vägen dit är att låta eleverna så mycket som möjligt arbeta praktiskt med genteknik, t ex vara med i labben där den nya gentekniken växer fram. Det menade i alla fall många av eleverna på S:t Petri.

Emelie gav en mycket konkret bild av hur forskare arbetar med transformation, dvs att ändra egenskaperna på växter som korn, havre, majs, soja osv. Hon använde sin egen forskning som ett exempel. Den handlar om att bl a förbättra oljeavkastning och oljekvalitet hos fältkrasse (Lepidium campestre). Andra GMO-projekt har som mål att öka motståndskraften mot växtsjukdomar. Ett stort mål är att klara världens matförsörjning med en allt större befolkning. Med GMO kan man utveckla ett mer effektivt jordbruk som kan undvika att exploatera värdefulla miljöer eller att hota djurarter.

- Forskningsmässigt tillhör Sverige de ledande länderna inom GMO i Europa, berättade Emelie. Men inställningen till GMO är ett problem både här och i hela EU.

Attityderna till GMO verkar ha kört fast i en återvändsgränd. Negativismen underblåses av grumliga intressen och med argument och påståenden om t ex skadliga effekter som ofta bygger på forskning med stora brister eller som rentav är gripna ur luften. Emelie:

- Exempelvis Youtube vimlar av helt felaktiga påståenden om skadliga effekter av GMO. Det är gott om osakkunniga artiklar i pressen. Så koppla på källkritiken när ni söker efter GMO på internet eller läser artiklar i tidningarna.

Emelie berättade också om en större studie som snart publiceras och som granskar ett stort antal påståenden om GMO:s negativa sidor. Väldigt lite håller i ljuset av vetenskapliga fakta.

Den som vill ha en bild av genteknikens möjligheter – som motvikt mot invändningarna och den rena skräckpropagandan – rekommenderas av Emelie att läsa Tomorrow’s Table: Organic Farming, Genetics, and the Future of Food av Pamela Ronald och Raoul Adamchak (Oxford University Press, USA, 232 s). Författarna är forskare på University of California, Davis.

- Vi är egentligen inte ute efter den sortens rekord, säger Forskningsnätets verksamhetsledare, Olle Alexandersson. Men när nu slumpen gjort att så många program hamnade samma vecka pekar han gärna på ett par saker. Det ena är ämnesbredden i Forskningsnätet – ”superveckan” bjöd på allt möjligt från folkmordens natur till evolutionsteori. Det andra är att praktiskt taget alla forskare som medverkade förra veckan gästat Forskningsnätet tidigare och inte bara en gång, något som gör Forskningsnätet till just ett nätverk.Vi kan förstås inte avhålla oss från att publicera hela listan på program som ägde rum under vecka 15, 2013:

Tisdag: Professor Klas-Göran Karlsson och doktorand Maria Karlsson talar om folkmord på HTS i Hässleholm, under rubriken ”Folkmord – fakta och förnekelse”. Klas-Göran och Maria medverkar sedan flera år regelbundet i olika program hos Forskningsnätet, Klas-Göran även med elevföredrag och lärarutbildningar om historiebruk.

Onsdag: Dags för ämnet ”Nano – inte bara mindre utan annorlunda” på Österlengymnasiet i Simrishamn. Där föreläser tekn dr Maria Messing (för tredje gången i Forskningsnätets regi) och doktoranden Linus Ludvigsson (superveckans enda nykomling), båda från Lunds universitet och LTH. I Malmö, på S:t Petri skola, genomför professor Olav Hammer från Syddansk universitet i Odense på nytt programmet ”Religion – ett fenomen med många bottnar” för elever. På eftermiddagen leder han en workshop om närläsning och tolkning av religionsvetenskapliga källtexter för lärare från samtliga skolor i Forskningsnätet. Olav hade kunnat fira 10-årsjubileum som medverkande: 11 april 2003 medverkade han första gången, skolan var den gången Österlengymnasiet och ämnet ”Om konsten att vara tvärsäker men ändå ha fel”.

Torsdag: Två andra verkliga veteraner i Forskningsnätet, docenterna Klas Sjöberg och Søren Berg från Skånes universitetssjukhus, håller forskningsdag för elever om folksjukdomar och om kostens respektive sömnens betydelse för hälsan. Platsen är S:t Petri skola, Malmö, och dagen är obligatorisk för elever första och andra året. Samtidigt avslutas serien ”Förändring i naturen” på HTS i Hässleholm. Där talar professor Staffan Ulfstrand, Uppsala universitet, om evolutionsteorin, Darwins liv och betydelse och Homo sapiens utvecklingshistoria.

Fredag: Veckans final äger rum på Skolstaden i Helsingborg och är återigen temat ”Förändring i naturen” som omfattar dels evolution med professor Staffan Ulfstrand, Uppsala universitet – samma  ämnen som på torsdagen på HTS – dels epigenetik där föreläsaren heter Jessica Abbott, fil dr och verksam inom evolutionär ekologi på Lunds universitet. Staffan och Jessica har tidigare genomfört detta program hos Forskningsnätet.

- För mig är det är ytterst givande att få delta, jag har varit med på flertalet program alla fyra dagarna, säger Olle Alexandersson. Det spelar ingen roll att jag hört forskarna tala om de här ämnena förr, det är samma nöje varje gång. Förra veckan lärde jag mig t ex att folkmordsförnekare och evolutionsskeptiker delvis argumenterar efter samma linjer genom att fokusera på för helheten oväsentliga detaljer och att politiska manifest eller reklamtexter kanske med fördel kan läsas ungefär som man borde läsa bibeln och koranen, dvs genom att skala av lager efter lager och borra sig in under begrepp, namn och dolda referenser. Och jag har också fått en påminnelse om att naglarna växer 1 nanometer per sekund, utan uppehåll.

Faktiskt pågick även en åttonde aktivitet i Forskningsnätets regi under veckan. På torsdagen möttes nämligen den s k Skånecirkeln med deltagare från flertalet skolor i Forskningsnätet. Det är en forskningscirkel som startade 2012 och som under totalt 12 sammankomster arbetar med frågor om hur lärare kan bedöma vetenskaplig förståelse och vetenskaplig förmåga hos eleverna. Cirkeln leds av fil dr Anders Jönsson, verksam på Malmö högskola och Högskolan i Kristianstad.

Top Classtävlingen har prövats i England i fem år med mycket gott resultat och en första provomgång i andra europeiska länder har redan körts.

- För oss är det givetvis roligt att vara en del av en så här ambitiös europeisk satsning, säger Forskningsnätet Skånes verksamhetsledare, Olle Alexandersson. Och det ger oss också en chans att lära oss mer om grundskolans behov när det gäller ”skola på vetenskaplig grund”, som är vårt mantra. Vi har bara haft sporadiska kontakter med grundskolan tidigare.

Malcolm Seddon betonar att Top Class in Science är en tävling för alla elever, inte bara de duktigaste. Det speglas i upplägget. Varje klass delas upp i lag om normalt två-tre elever som jobbar tillsammans vid en uppkopplad dator, tävlingen går i realtid. Varje lag tävlar mot ett lag i en annan skola. Den klass som har flest vinnande lag går vidare i turneringen.

Svarstid är det som avgör. Det lag som svarar snabbast på en fråga får poäng. Frågorna är översatta till de olika nationella språken, alltså även svenska.

- Detta är en utmaning, det har jag förstått både på översättaren, Anders Sahlman på Melker Media, och på den erfarne NV-lärare som granskat översättningen, Johan Söderlund på HTS, säger Olle Alexandersson. Det ska bli spännande att se vilka eventuella spratt som skilda språk kan spela i sammanhanget. Men också vilka kulturskillnader i undervisningen som kan finnas mellan olika länder. Lägger man betoningarna i ämnesinnehållet olika? Spelar faktadetaljer större roll på vissa håll än på andra?

Vi återkommer med rapport om hur det går för de tävlande klasserna.Mer om Top Class in Science hittar du på tävlingens engelska hemsida.

De forskarutbildade lärarna kommer framför allt att stå till förfogande i utvecklingen av metoder och arbetssätt i skolan, men de är också öppna för att organisera ämnesfortbildning med hjälp av sina forskarkontakter. De ställer upp med kurser, seminarier och föredrag. De åtar sig att fungera som coacher till lärare och ämnesgrupper eller som pedagogiskt stöd och samtalspartners till skolledningen. De kan bidra med utredningar, analyser och förslag till förbättringar av den pedagogiska miljön. Både anpassbara paket och renodlat skräddarsydda lösningar kommer att erbjudas.

Siktet är inställt på att bistå hela skolan, från förskola till gymnasieskola.

- I pilotprojektet är vi ute efter att hitta former som gör att de forskarutbildade lärarnas tjänster kan erbjudas till skolor så enkelt och kostnadseffektivt som möjligt, säger Maria. Bl a bygger vi upp en databas där skolor kan hitta forskarutbildade lärare med lämplig kompetens för olika ändamål. Den finns redan i förberedande form men kommer så småningom att nås via en webbplats.

- Men för att underlätta för skolorna finns också en förmedlingsorganisation dit de kan vända sig och få hjälp med kvalificerade upplägg av fortbildningar och andra utvecklingsprojekt.

Förmedlingsorganisationen har sin hemvist i en nystartad förening med namnet VIS, en förkortning av Vetenskap I Skolan. VIS står öppen för forskarutbildade lärare och andra som aktivt vill erbjuda olika insatser som bidrar till att utveckla skolan utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

Pilotprojektet är en avknoppning av Forskningsnätets nätverk för lärare med forskningsbakgrund, Forskningsambassadörerna, som startades 2011. Forskningsambassadörerna kan mycket väl komma att bli kvar som ett intresseforum för framför allt de forskarutbildade lärare som inte är med i VIS. Det är dock inte avgjort än.
- Det faktiska behovet får bestämma, säger Maria. Vi ska ta reda på om vi kan tillföra den stora gruppen forskarutbildade lärare något som de har gemensamt intresse av. Vi testar med att tillsammans med FoU Skola bjuda in dem till några program under året.

Vill du ha mer information om pilotprojektet, om aktuella kompetenser och om tjänster till skolan – kontakta Maria Brännström,<Maria.Brannstrom@visvis.se>.

FoU Skola, operativ enhet för den regionala samverkansorganisationen för en skola på vetenskaplig grund, inom Kommunförbundet Skåne.

Jag besökte den konferens som hölls i Boston, nu i februari 2013. För den som är intresserad av vetenskap i allmänhet är det här en fantastisk miljö att befinna sig i. Inspirerande på alla sätt och vis.

Under fem dagar sprang jag mellan föreläsningar och presentationer på Hynes Conventions Centre och att välja mellan alla aktiviteter var ett svettigt jobb. Här hölls seminarier om hur dataspel kan förbättra synen hos barn med grava synnedsättningar, om hur evolutionen gjort misstag med oss människor, hur fiskar påverkas av utsläpp av mediciner och varför våldsbrotten har gått ner i USA.

En av höjdpunkterna var att lyssna till den oerhört skarpe och rolige professorn i neurovetenskap Miguel Nicolelis. Han berättade om sin forskning kring invasiva hjärnimplantat och brain- machine- interfaces (BMI). Till Nicolelis mer spektakulära experiment hör försöken att få en apa att styra en robot på andra sidan jordklotet med hjälp av tankekraft. Jo då, det fungerade faktiskt.

Men det primära syftet med forskningen är inte att hitta på spekulativa experiment, utan att hjälpa oss att förstå hjärnans uppbyggnad och struktur. Målet är att öka kunskapen om neuropsykiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom och epilepsi.

Vid sidan av det rent akademiska så fyller konferensen en viktig funktion. Den är en mötesplats och många som kommer hit ser det som ett ypperligt tillfälle att nätverka. Så väl hemma i Sverige tar ett annat jobb vid. Nu har jag har säkert ett kilo papper – visitkort, kataloger, hand outs och informationsblad att gå igenom och sortera.

Lotten Wiklund, journalist

Stressforskningsprojektet kallas för ”husforskarprojekt”, en ny typ av aktivitet som Forskningsnätet Skåne började med 2012. Idén är att ”ha forskare i huset” under en längre period med ett samlande tema som paraply. Forskarna kan bli ett slags mentorer för både lärare och elever, t ex ge råd och tips för gymnasiearbetet. De kan öppna dörrar till sina forskarkolleger. De kan fungera som ”uppslagsbok” – förklara viktiga teorier, berätta om det aktuella forskningsläget och ge tips om källmaterial.

Veckan före påsk kommer en forskarpanel att inta HTS. Den består av docent Søren Berg, sömnforskare från Skånes universitetssjukhus och ledare för Skandinaviens största sömnlaboratorium (i Köpenhamn), miljöpsykologen Thorbjörn Laike från Lunds Tekniska Högskola och slutligen docent Klas Sjöberg, invärtesmedicinare från Skånes universitetssjukhus som också varit inspiratör och mentor för projektet på HTS.

HTS är nu inte den enda skola som driver husforskarprojekt. Hos S:t Petri skola i Malmö pågår sedan våren 2012 ett liknande projekt med inriktning på språkvetenskap. Här är Humanistlaboratoriet vid Lunds universitet samarbetspart. Ungefär samtidigt startade Skolstaden i Helsingborg ett projekt där temat är hållbarhet. Husforskare i det projektet är just Ebba Lisberg Jensen som även i Helsingborg har hållit flera kurser och föredrag om vetenskaplig metod.

Husforskarprojekten ska också fungera som pilotprojekt. De ska ge erfarenheter som kan komma till nytta om ett visst projekttema i framtiden vandrar vidare till en annan skola.

Att Emma arbetar enligt modellen aktionsforskning, dvs går direkt in i den verklighet som forskningen gäller och inte bara sitter vid sitt forskarbord, underströks mycket tydligt. Hon hade nämligen med sig tre f d papperslösa från andra länder som sidekickar.

De papperslösa kunde vittna om ett annat Sverige än det fina land med alla sorter skyddsnät som många av oss gärna vill tro att vi lever i. Här, mot en fond av ganska grumlig invandringspolitik, tonade i stället fram bilden av ett annat Sverige – snålkallt byråkratiskt och föga ömsint mot de ensamma människor som ryckts upp med rötterna ur en barndom hundratals mil bort.

Emma berättade att det idag är 214 miljoner människor, ungefär 3% av jordens befolkning, som ofrivilligt vistas utanför sina ursprungsländer. Antalet har ökat ganska kraftigt på senare år. I Sverige tror man att de papperslösa är någonstans mellan 10.000 och 50.000 personer. Emmas huvudintresse är papperslösa barn och den uppenbara motsättningen mellan å ena sidan FN:s barnkonvention och å andra sidan EU:s regelverk där bl a Dublinförordningen gör att även barn kan skickas kors och tvärs över kontinenten för att hanteras av det EU-land de först kom till – som sällan är Sverige men mycket oftare Grekland eller Italien. Förhållandena för inkommande flyktingar är genomgående vidriga i dessa länder, något som politiker och myndigheter på andra håll i EU naturligtvis mycket väl känner till. Men regelverkens kvarnar står över denna insikt.

Hur ser det då ut i Sverige? Några nedslag:

Att gå i skola är numera möjligt för papperslösa barn. Men bara i vissa kommuner, t ex Malmö, inte i hela landet. Risken att polisen lurar runt ett hörn på skolvägen och ber om legitimation är ständigt överhängande, vilket de tre f d papperslösa kunde vittna om. Det skapar en ständig rädsla. De här barnen måste hålla sig utanför allt – fester, utflykter, umgänge med kompisar.

- Man känner sig som en död medan detta pågår, konstaterade en av dem med sardonisk humor.

De kunde också berätta hur svårt, ibland omöjligt, det är att svara på t ex polisens och migrationsverkets frågor i samband med t ex asylutredning. I praktiken är det nämligen den som söker asyl som själv måste leda i bevis att han eller hon verkligen har tillräckliga skäl. Ett tragikomiskt exempel var att en av de papperslösa avkrävdes besked om vad föräldrarna uttalat om familjens nationstillhörighet vid en tidpunkt då han inte var mer än fyra år – vem är har ett så fenomenalt minne?

Att då de papperslösas egen musikal, No Border Musical, känns som en trygg hamn är lätt att begripa.

- Det är som en andra familj, sa en av de f d papperslösa. Familj i sitt gamla land verkar för övrigt vara något som en stor del av de papperslösa barnen saknar.

Musikalen som är aktuell i Malmö och på gång att spelas även i Göteborg och Stockholm, är också en viktig bas för Emmas aktionsforskning.

Papperslösa barn har också rätt till vård i Sverige. Men en vuxen, dvs en person över 18, får än så länge betala själv. Emma:

- Till exempel att föda barn kan i ett typiskt fall kosta 24.000 kr. Räkningen ska betalas av den papperslösa själv. Här finns inget försäkringsskydd.

Men nu finns ett lagförslag som skulle ge även vuxna viss rätt till vård på samma sätt som den som är under asylprövning, dvs de skulle få sådan vård bekostad av det allmänna som av medicinska skäl inte kan skjutas upp.

Efter föredraget på S:t Petri (som denna rapport bygger på) blev det en lång och intensiv frågestund.

- Vad är det egentligen som avgör om en papperslös får asyl i Sverige? undrade slutligen en av eleverna.

Inte enkelt att svara på, menade Emma. Hon pekade på att det finns ett antal formella asylskäl. Om någon är personligt förföljd i sitt hemland pga t ex politiska åsikter, religion eller sexuell läggning kan det vara grund för asyl. Ett annat skäl är att området man bor i befinner sig i ett akut krigstillstånd. Det kan också finnas speciellt ömmande skäl, t ex att man bott länge i Sverige eller lider av någon svårare sjukdom som inte anses kunna få rimlig behandling i hemlandet. Men skäl är förstås föremål för tolkning i varje enskilt fall

Kommentaren från en av de papperslösa blev:

- Asyl eller inte, det är mycket av ett lotteri.

Olle Alexandersson rapporterade.

S:t Petrieleverna Hanna Skog, Josephine-Natacha Ohana Koton och Oskar Gustavsson Edwall med kemipristagaren Brian Kobilka.

Genomfört>> Över trettio elever och lärare från fyra skolor i Forskningsnätet fick i fredags (14 december 2012) träffa Nobelpristagare på besök i Lund. Hannah Skog, elev på S:t Petri skola i Malmö, ställde utan att darra på manschetten den första frågan till kemipristagaren Brian Kobilka – och fick ett utförligt svar tillbaka. ”Det kändes mycket högtidligt och jag var så stolt över mina duktiga elever”, säger hennes lärare, Jeanette Runol. Andra lärare på plats var Johan Söderlund från HTS i Hässleholm (”en fantastisk eftermiddag”, säger han) och Eva Cederberg från Österlengymnasiet i Simrishamn.
Traditionen att ordna möten med Nobelpristagare på besök i Lund inleddes 2009 med ett föredrag på S:t Petri skola av Thomas B. Steitz, en av det årets Nobelpristagare i kemi .
Här rapporterar Forskningsnätets specielle ”Nobelstipendiat”, Erik Wadelius, elev på Skolstaden i Helsingborg, från årets Nobelevenemang i Lund.

”Fredagen den 14 december gästades Lunds Universitet av fyra av årets nobelpristagare som föreläste om sina forskningsområden. Forskningsnätet Skåne gjorde det möjligt för särskilt intresserade gymnasieelever att sitta med på föreläsningarna och ställa sina egna frågor till pristagarna.

De båda pristagarna i fysik, Serge Haroche och David J. Wineland, berättade om sin forskning inom kvantfysik, som har varit banbrytande när det gäller mätning och styrning av kvantmekaniska system.

Medicinpristagaren John Gurdon skriver autografer efter sin Nobelföreläsning i Lund.

En av pristagarna i medicin, britten John B. Gurdon, höll ett föredrag om ”The egg and the nucleus: a battle for supremacy”. Där berättade Gurdon om interaktionerna mellan cytoplasman i ägget och cellkärnan, som hans forskning undersökt. Den ursprungliga frågeställningen var huruvida alla celler i kroppen hade samma uppsättning av gener, något som bekräftades 1962 när Gurdon lyckades klona en groda genom att använda kärnan från en tarmcell. Kärnan fördes in i ett tomt ägg, som utvecklades till en fullt livsduglig groda. Forskningen visar att det finns faktorer som kan ”omprogrammera” en redan differentierad kroppscell, vilket öppnar upp många möjligheter för stamcellsforskningen.

En av kemipristagarna, amerikanen Brian K. Kobilka, redogjorde för forskningen kring en av de receptorer varje cell använder för att ta emot signaler från kroppen, de G-proteinkopplade receptorerna. År 2011 lyckades Kobilka och hans forskningsteam tillverka en kristall av receptorn, vilket gjorde det möjligt att avbilda receptorns struktur och därigenom förstå vilka mekanismer som styr den. I slutändan kan kunskapen bland annat användas för att förutsäga nya mediciners effektivitet.

Intresset för föreläsningarna var stort och efteråt tog pristagarna sig tid att svara på publikens frågor. Genom Forskningsnätet Skåne fick gymnasieeleverna som närvarade en unik inblick i forskningens absoluta toppskikt.”

Erik Wadelius

>>
Mötet med Nobelpristagarna avslutar Forskningsnätets verksamhet hösten 2012. Vi tackar alla som på olika sätt bidragit till att mötet kunde bli av och då särskilt Kenneth Wärnmark (Kemiska föreningen), Petter Persson (Kemikum), Knut Deppert (Fysikum) och Johanna Sandahl (medicinska fakulteten).
Bild på John Gurdon: Erik Wadelius

Pilot projektet är en utlöpare av nätverket Forskningsambassadörerna och av den behovsinventering som FoU Skola nyligen gjort. Det leds av Maria Brännström, fil lic, lärare och biträdande verksamhetsledare i Forskningsnätet. I styrgruppen ingår också fil dr Birgitta Henecke som är vetenskapligt ansvarig för FoU Skola i Skåne. Birgitta har gjort FoU Skolas behovsinventering.

Skolverket bidrar med en finansiell grundplåt och SKL tills vidare med bl a informationsinsatser och konferenser.

I projektet ligger att skapa rutiner för information, administration och kvalitetssäkring. Det ska gå smidigt och vara kostnadseffektivt att koppla ihop skolornas behov med rätt kompetens bland de forskande lärarna. De forskande lärarna kommer också att få annat stöd. Maria Brännström:

-Vi tänker erbjuda kompetensutveckling, t ex träning i forskningskommunikation och möjligheter till kontakt med inspirerande forskare och andra experter.

Projektet har hittills bara berört Skåne men det finns planer på att utveckla samarbeten såväl med skolförvaltningar som forskande lärare på andra håll i landet.

På ett möte med Forskningsambassadörerna 5 december 2012 presenteras vad som hittills gjorts och planerna för 2013.

Intresserade skolor har sedan en tid kunnat kontakta Forskningsnätet för att få förslag till exempelvis fortbildningsinsatser inom olika områden som bedömning och kommunikation.

-Alla skolor, från förskola till gymnasieskola, är välkomna att kontakta oss på Forskningsambassadörerna, säger Maria.

Detsamma gäller förstås forskarutbildade lärare som är nyfikna på Forskningsambassadörerna och pilotprojektet.

Ta kontakt med Forskningsambassadörerna på info@forskningsnatet.se.