Vid första mötet kom frågan om undervisning och skola ”på vetenskaplig grund” att spela en huvudroll. Charlotta Wasteson från Österlengymnasiet är en av deltagarna i cirkeln och så här sammanfattar hon på sin blogg:

– Vi kom fram till att en skola på vetenskaplig grund både ska lära ut ett stoff som är vetenskapligt grundat och använda sig av undervisningsmetoder som forskning visar är effektiva.

Vad detta kan betyda konkret ska deltagarna försöka få fram bl a genom att lusläsa styrdokumenten för ämnen, kurser, program och stadier.

Charlotta har också googlat fram några program från Vetenskapsradion som är särskilt intressanta för den som vill tränga djupare i frågan om skolan och den vetenskapliga grunden. De tipsen ingår i Charlottas bloggrapport från första cirkelträffen som du hittar här.

Forskningsnätets utvecklingsprojekt sträcker sig till och med 2014. Det finansieras främst av Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond som bidrar med närmare 1,5 miljoner kr. Projektet genomförs i nära samverkan med föreningen Vetenskap & Allmänhet som också står för utvärderingen.

- Vi är oerhört tacksamma, säger Forskningsnätets verksamhetsledare, Olle Alexandersson. Sammantaget kan vi nu för första gången i Forskningsnätets 12-åriga historia se hela tre år framåt, det har förut handlat om högst en eller annan termin. Visserligen måste vi leta fram mer finansiering både 2013 och 2014 för att klara det program vid lagt upp men det vi redan säkrat innebär en rejäl grundplåt. Om man till detta lägger att “vetenskaplig grund” seglat upp som en stark ledstjärna för skolan så känns det nu bra att vi hållit ut. Skolornas stöd och entusiasm har förstås också spelat en avgörande roll, säger han.

Hela 40% tycker att siktet hos forskarna bör vara inställt på Nobelpris, kanske något kaxigt, kan det verka, om man räknar efter hur många svenska forskare som faktiskt fått denna utmärkelse under årens lopp. Men bara tre av tio anser reservationslöst att forskare oftast är bra på att förklara sina resultat på ett begripligt sätt för allmänheten. Det finns alltså rejält utrymme för förbättring. Läs mer om den färska VA-barometern här.

Diabetes handlar som bekant om blodsockernivån. Sockret, glukos, kommer från födan och är det ämne som har som viktigaste uppgift att förse kroppens celler med bränsle. Sockerupptaget i cellerna sker med hjälp av insulin, ett hormon som produceras i de s k  Langerhanska öarna i bukspottkörteln. I praktiken fungerar insulin som en regulator av blodsockernivån. Om nu kroppen producerar för lite insulin, eller kanske inget alls, stiger blodsockerhalten till onormala nivåer. Och även om en person har normal produktion av insulin kanske den inte räcker för att hantera allt socker som når blodet. Kroppens celler kan också ha en nedsatt känslighet för insulin och även det leder till onormal blodsockernivå.

Resultatet av blodsockerstörningar är trötthet, koncentrationssvårigheter, dimsyn och i värsta fall koma. Typiska symptom är ökad törst och stor urinutsöndring.

- Diabetes är den sjukdom som ökar mest i världen, framhöll Leif i sin bakgrundsbild av åkomman. Den är vanlig i Europa och USA, ännu inte så vanlig men snabbt växande i stora delar av Asien och Sydamerika.

Att diabetes är en utbredd sjukdom underströks inte minst av en snabbenkät bland åhörarna. Bortåt en femtedel av dem sträckte upp handen på frågan om någon hade diabetes i familjen, släkten eller bekantskapskretsen.

Mest allmänt bekant är att det finns diabetes typ 1, ibland kallad ungdomsdiabetes, och typ 2, en form som vanligen utvecklas i högre ålder och verkar ha ett tydligt samband med livsstil. Inte lika känt är att det finns ett flertal andra former av diabetes. Ett exempel är graviditetsdiabetes – den uppstår i samband med graviditeten men försvinner normalt efter förlossningen.

Typ 1 är en autoimmun sjukdom, dvs kroppen vänder sig mot och bryter ned substanser som den själv producerar och behöver för att fungera, precis som om de vore skadliga, främmande ämnen. I detta fall är det de insulinproducerande cellerna som drabbas. Typ 2 är annorlunda, här är det en kombination av bristande förmåga att producera tillräcklig med insulin och försämrad insulinkänslighet i kroppens  muskel- och fettvävnad.

Typ 1 kan ofta hållas i schack genom att spruta in insulin men vid typ 2 behövs också andra former av behandling som stimulerar insulincellernas produktion och cellernas sockerupptag. Men i båda fallen rör det sig om uppehållande verksamhet och livslång behandling. Att hitta något som botar diabetes en gång för alla är därför en stor utmaning, inte minst när det gäller den galloperande typ 2.

Jakten på botemedel är förstås en av drivkrafterna bakom diabetesforskningen. En förhoppning är att kunna utveckla ett diabetesvaccin, en annan att skapa terapier byggda på stamceller.

- Däremot är det orealistiskt att transplantation av bukspottkörteln skulle vara lösningen i fallet typ 1, sa Leif. Det kommer helt enkelt inte att finnas organ så det räcker.

Men verkningsfulla botemedel förutsätter förstås att sjukdomsorsaken – eller orsakerna – är väl inringade. Där är vi inte än. Men en del svar på frågan varför människor utvecklar diabetes typ 2 verkar välgrundade.

Ett av dem är: på grund av arv. Andra i släkten har diabetes. Helt klart finns ett ärftligt samband. Har man släktingar med diabetes löper man själv högre risk.

- Men det förklarar inte att antalet diabetessjuka fördubblats på 30 år, så snabbt förändras inte ärftligheten, påpekade Leif.

I det perspektivet är brist på motion en mer rimlig förklaring.

- Före fjärrkontrollernas tid rörde vi oss mycket mer. Med dagens levnadssätt förbrukar vi 300-500 kcal mindre per dygn än för bara 50 år sedan. Men vi har inte anpassat födointaget. Därför behöver vi 2-3 gånger mer insulin än förfäderna på stäppen som rörde sig betydligt mer.

- De som går i skolan skulle behöva ungefär 90 minuter motion per dygn och det får de knappast. Att gå på gym ett par gånger i veckan räcker inte. Daglig, regelbunden motion behövs för att kompensera stillasittandet.

Ola är specialiserad på vad som händer i musklerna när vi tränar. Vilka gener aktiveras? Hur påverkas syreupptagningsförmågan?

I ett av de experiment som han berättade om handlade det om att undersöka raka motsatsen: vad händer när vi inte tränar? En grupp manliga försökspersoner hölls sängliggande i 21 dagar. Inte oväntat kunde forskarna se en påtaglig försämring av musklernas syreupptagningsförmåga.

- Det intressanta är att det tog lika lång tid för dem, alltså tre veckor, att återhämta sig och komma tillbaka till utgångsläget.

Att träna i stället för att slappa är alltså klart att föredra och det finns ett tydligt omvänt samband mellan övervikt och träning. En allmän hälsorekommendation från Socialstyrelsen – kanske inte glasklar – är 30 minuter medelintensiv motion per dag eller minst 150 minuter i veckan. Träning bidrar till att hålla diabetes typ 2 på avstånd.

- Däremot kan vi idag inte säga vilken sorts träning som ger bäst effekt. Är det hög- eller lågintensiv träning som är effektivast, är styrketräning bättre än långpromenader, är jämn lunk att föredra framför intervallträning med omväxlande snabba och långsammare moment?

- Här behövs säkrare kunskap, eftersom det blir allt vanligare i vården att skriva ut fysisk aktivitet på recept till exempelvis diabetiker.

Kanske det avgörande för resultatet ändå är att träna regelbundet, ägna tillräcklig tid åt motion och utnyttja vardagens möjligheter att röra på sig – gå i trappor, hoppa av bussen ett par stationer för tidigt osv?

De förhistoriska homo sapiens fick förvisso all nödvändig motion i vardagslivet på savannen eller stäppen, deras släkting neandertalaren likaså. En tidsresenär som landade någonstans för 200.000 till 50.000 år sedan, skulle säkert inte träffa på några typ 2-diabetiker.

Men det är faktiskt för att lösa gåtorna kring diabetes typ  2 som nu utdöda människoarter som neandertalarna är mest intressanta för forskarna. Ola samarbetar med evolutionsgenetikern Svante Pääbo, verksam på Max Planckinstitutet för evolutionär antropologi i Leipzig. Pääbo har upptäckt att homo sapiens har ett litet inslag av gener, storleksordning 3%, som är gemensamma med neandertalarens genuppsättning. En liknande överensstämmelse finns med den s k denisovamänniskan (också uppkallad efter fyndplats, Denisovagrottan i Ryssland – hela fyndet består för övrigt av ett ben från ett finger och en tand). En del av just dessa gener spökar vid diabetes typ 2 hos dagens människor. Beblandningen mellan vår art och de andra kan alltså ligga bakom denna sjukdom. Det är ett oerhört spännande spår som kan ge helt nya infallsvinklar.

Wenny, nybliven doktorand, är också intresserad av den genetiska aspekten på diabetes. Hon vill kartlägga varför risken för diabetes är olika om generna kommer från mamma eller från pappa. Men under ComSciencedagen hade hon ett helt annat perspektiv. Hon berättade om hur hon efter att ha prövat sig fram i en rad forskningsmiljöer till sist hamnat hos Leifs forskargrupp på CRC, Clinical Research Center, i Malmö, som för övrigt är det kanske största diabetesforskningscentret i Europa med 270 anställda.

- Jag är en labbråtta, jag älskar labbmiljöer, sa Wenny, och jag blev oerhört imponerad av den fantastiska utrustningen med alla robotar som utför mängder av labbarbete. Det var något annat än det jag sett tidigare. Jag blev helt fångad.

Detta vittnesmål blev en perfekt kulmen på en eftermiddag som med all önskvärd tydlighet demonstrerade hur oerhört intressant och viktigt ett forskningsområde kan framstå när man tränger på djupet och får lyssna till forskarna själva, hur de resonerar och hur de vänder och vrider på problem och möjligheter.

De många frågorna vittnade om detta. Här bara ett par exempel. Det första gällde lightprodukter: Är en Cola Light nyttigare än en vanlig Cola?

- Ja, menade Leif. Sötningsmedlet innehåller noll kalorier. Skadeverkningarna av sötningsmedlet är överbetonade. I varje fall när det gäller rimlig konsumtion.

Efter fruktpausen kom frågan hur nyttigt frukt är med tanke på innehållet av fruktsocker. Leifs svar var att det varierar från frukt till frukt. Av de som råkade finnas i rummet bedömdes mandarinerna vara de som innehöll minst socker, därnäst kom päron. Näst i rankningen var banan. Och sist vindruvorna, dem kan man gott avstå från, eftersom de innehåller stora mängder socker.

ComSciencesamtalen har ett speciellt upplägg. Först får åhörarna, i detta fall eleverna, svara på en enkät som bl a ska visa vad de redan vet om ämnet. Själva programmet inleds sedan med en film, i detta fall en film om diabetes och övervikt hos unga, som producerats av den tyska projektledningen och där bl a svenska forskare intervjuades. Sedan berättar forskarna om sitt ämne och kommenterar filmen. Därefter släpps frågorna loss. Efter en fika- eller fruktpaus sätter sig forskarna i grupper för att fortsätta diskutera och svara på frågor. På S:t Petri medverkade Leif i en grupp och Ola och Wenny i den andra. ComSciencesamtalen avslutas med en ny enkät till åhörarna. Även de medverkande forskarna och arrangörerna får besvara en enkät. ComScience genomförs på flera håll i Europa, riktas till flera grupper, inte bara elever, och handlar om flera andra ämnen kopplade till hälsa än diabetes, t ex astma och stamceller. Föreningen Vetenskap & Allmänhet är ComScienceprojektets svenska nod.

På S:t Petri talade Villy och Eva om solenergi resp om bioteknikens allmänna möjligheter att bidra till energiförsörjningen. De har tidigare under hösten behandlat samma ämnen när de gästade Skolstaden i Helsingborg – referat av de föredragen som du kan läsa här ger en uppfattning om innehållet.

Forskarkombinationen på Pauligymnasiet var Eva och Gunnar. Den senare talade om biobränslen.

En första fråga är: Vad är ett bränsle? Enligt definitionen är det en substans som genom t ex förbränning kan fås att frigöra energi. Bensin, ved och vätgas är exempel. Och ett biobränsle är ett bränsle som framställs av förnybart biologiskt material, t ex träd eller grödor. Fossila ämnen som olja eller kol räknas inte även om de har ett biologiskt ursprung.

Gunnar passade i sammanhanget på att höja ett varningens finger för stenkol:

- Det är det värsta av alla fossila bränslen när det gäller växthusgaser. Men samtidigt det vi har allra mest av…

Stenkol ska man alltså inte använda om man vill undvika ett varmare klimat. Men även om oljan är en något mindre negativ klimatpåverkare är den problematisk på ett annat sätt: Den kommer i praktiken att ta slut.

- Det kommer alltid att finnas olja men det blir helt enkelt för dyrt att utvinna den sista litern.

”Peak oil”, dvs den tidpunkt när vi utvinner som mest olja, närmar sig och kan eventuellt redan vara passerad. I varje fall kommer efterfrågan snart att överstiga tillgången. Idag förbrukas 85 miljoner fat olja per dag i världen och det är i balans med produktionen. Redan 2015 kan det fattas så mycket som 10 miljoner fat. (Ett fat olja = ca 160 liter.)

Riskerna med oljeutvinning ökar också ju djupare ner i jorden man borrar. Riskerna med andra energislag har också blivit mycket tydliga efter haveriet i japanska Fukushima.

- Det finns mot den bakgrunden inte en chans att vi långsiktigt kan ligga kvar på nuvarande energiförbrukning, sa Gunnar.

Och det är här biobränslena kommer in i bilden. Grunden är fotosyntesen där vatten tillsammans med koldioxid producerar glukos och syre. Gunnar:

- Men på socker kan vi inte köra bilar och bussar, vi måste omvandla det till något annat i antingen vätske- eller gasform. Vätskor är lättare att hantera, men gas kan vara lätt att transportera om det finns gasnät.

På gassidan kan det handla om att producera metan eller vätgas. Även blandning av vätgas och metan, som kallas hytan, kan tänkas. Ett hytanforskningsprojekt pågår t ex just nu i Lund.

Väljer man vätskeformiga bränslen så finns möjligheten att med hjälp av jäst få ut etanol ur socker. För jästens egen del är etanolen i sig inte poängen, det är egentligen en biprodukt. Jästen gör hela jobbet enbart för att få ut ATP, den energibärande förening som behövs i alla levande organismer.

Etanol som bränsle har kommit ganska långt i utveckling. Många bilar kör redan runt på detta bränsle – ja, i praktiken alla bensinbilar i Sverige!

- Visste ni att all bensin i Sverige idag har en inblandning av 5% etanol? frågade Gunnar.

I likhet med Eva underströk Gunnar att det är viktigt att använda hela biomassan och att undvika konflikter mellan mat och energi, t ex använda halmen men inte vetekornen till etanol. Den konflikten undviks dock helt om cellulosa, från t ex skogsbiprodukter, används som utgångsråvara för etanol.

Gunnar berättade också att det finns ett forskningsnätverk rörande biobränslen i Lund, LU Biofuels som ordnar seminarier och doktorandkurser kring biobränslen. På hemsidan finns flera olika presentationer tillgängliga, och nätverket planerar också att ta fram material som kan användas av skolor. Ett tips alltså för den som vill lära sig mer om de spännande möjligheterna med biobränslen. För, som Henry Ford påpekade för ungefär ett sekel sedan, det går faktiskt att köra bilar på allt möjligt, från sågspån till ogräs. Men det är först nu som vi på allvar fattat att vi måste ta den chansen. Och börjat lära oss hur det kan gå till på ett effektivt sätt.

Projektet kallas för Kunskapsmöten.

- Vi ska gemensamt utveckla ny kunskap om hur skolan kan möta, använda och ta till sig forskning, säger Cissi Askwall, VAs generalsekreterare.

VA inleder med en en undersökning av attityderna till forskning i skolan. Forskningsnätet vill koppla forskarnas medverkan i skolan starkare till den aktuella undervisningen.

- Det finns alltid en risk att forskarbesök i skolan bara blir nedslag, säger Olle Alexandersson. Vi hoppas nu kunna knyta forskare fastare och för längre tid till skolorna. Där ska de kunna fungera som stöd för både lärare och elever, t ex i elevernas egna arbeten. Vi fortsätter samtidigt med forskningsdagar med föredrag och diskussioner och med studiebesök på forskarnas arbetsplatser. Men förhoppningsvis kommer vi genomgående att vara mer i takt med ordinarie undervisning.

På det sättet tror Olle att Forskningsnätets mål kan uppnås bättre.

- Vi har först och främst ett allmänbildningsmål. Elever som går igenom gymnasiet ska få en chans att förstå vad forskning är och, minst lika viktigt, inte är. Särskilt viktigt är att de förstår att forskning normalt inte kan ge absolut säkra, evigt hållbara svar men också att åtskilligt som utger sig för att vara ”vetenskap” bara är tyckande eller ren humbug.

- Vi vill att eleverna ska se forskningens roll i samhället tydligt – utan den inga mobiler, inga antibiotika och ingen Facebook och väldigt lite av välstånd som vi känner det. Det är viktig kunskap att ta med sig ut i livet. Men vi har också ett rekryteringsmål, vi vill hjälpa till att hitta och uppmuntra dem som kan bli morgondagens forskare.

Hur bra dessa mål kan uppfyllas med hjälp av olika nya grepp ska nu alltså VA utvärdera genom att studera Forskningsnätets konkreta verksamhet på nära håll.

- Forskningsnätet blir lite av ett praktiskt laboratorium, säger Karin Hermansson, kanslichef på VA och ansvarig för VA:s del av projektet. Vi ska se vad elever och lärare kan och tycker, både före och efter olika aktiviteter. Förhoppningen är också att kunna mäta långsiktiga effekter.

Karin kommer också att ansvara för den nya landsomfattande studien av skolvärldens inställning till forskning. Liknande studier genomförde VA 2004 och 2005.

- Den gången var resultatet delvis oroande, säger Karin. Påfallande många menade att forskning är för abstrakt för att passa in i skolans arbetssätt. Samtidigt ville många gärna ha mer kontakt med forskare, men upplevde ofta att avståndet till forskarvärlden var stort. Det ska bli intressant att se om synen på och kontakterna med forskning och forskare är annorlunda i dag.

VA-studien kommer att omfatta lärare, skolledningar, lärarstuderande och elever. Den ska mäta attityderna men också ta reda på hur, till vad och när lärare använder forskningsbaserad kunskap. Den ska också försöka identifiera hinder och drivkrafter och kartlägga önskemål om forskarkontakter och kunskapsutbyte med forskningsvärlden. Den ska också ge viktiga impulser till Forskningsnätets utvecklingsarbete.

I Forskningsnätets verksamhet ingår redan viss forskningsbaserad fortbildning men nu blir det mer av det. Så här kommenterar Olle skolornas intresse:

- Det verkar ha ökat bland lärarna och då gäller det inte enbart utbildningsvetenskapliga resultat som kan användas i den praktiska undervisningen.

Utbildningsvetenskapens roll har på senare tid poängterats av aktörer som Sveriges Kommuner och Landsting och lärarnas organisationer.

- Det är bra, säger Olle Alexandersson. Pedagogik och didaktik liksom kognitionsforskning och neurovetenskap kan säkert bidra till att förbättra skolan och undervisningen.

Forskningsnätet driver också, med stöd av Skolverket, ett större projekt kopplat till utbildningsvetenskap. Det handlar om bedömning, framför allt formativ bedömning. Projektet omfattar bl a en serie forskningscirklar. Det kommer nu att delvis fasas ihop med projekt Kunskapsmöten berättar Olle:

- Ett viktigt spår som är gemensamt för de båda projekten, är bedömning av elevernas vetenskapliga förmåga och förståelse.

Bakgrundsfakta

Föreningen Vetenskap & Allmänhet, som bildades 2002, har som huvudsakligt uppdrag att främja ”dialog och öppenhet mellan allmänhet och forskare” som föreningen själv formulerar det. VA publicerar den årliga s k VA-barometern (årets är den tionde i raden) och är känt för en lång serie publicerade studier, t ex av synen på forskning och forskare i olika samhällsgrupper eller allmänhetens förtroende för forskare jämfört med andra yrkesgrupper. VA ansvarar också sedan flera år för det populära evenemanget ForskarFredag som genomförs på ett stort antal platser i Sverige. Föreningen driver också VA-bloggen.

Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond, den tredje största av de s k Wallenbergstiftelserna, ger stora anslag till forskning men också till barn- och ungdomsverksamhet. Till VA:s och Forskningsnätet Skånes treåriga skolprojekt bidrar stiftelsen med 2,9 miljoner kr.

Ebba Lisberg Jensen är en av de forskare som regelbundet medverkar i Forskningsnätet sedan flera år. Hon är från början humanekolog från Lunds universitet men arbetar nu på avdelningen för urbana studier på Malmö högskola. Hon har också undervisat i ungdomsskolan. Vanligtvis är hennes ämnen samhällsvetenskaplig metod och undersökningsmetod (läs mer om det bl a här) och hon medverkade senast med ett sådant inslag i anslutning till Forskningsnätets detaljhandelsdagar vt 2011.

Frågorna var av det mest varierade slag, såväl breda och stora som mer specialiserade om exempelvis vissa länder. Många handlade naturligt nog om framtiden. Här en provkarta :

• Vad är makt?
• Varför är maktförhållanden i världen alls intressant för den som är ung idag?
• Har Europa kvar något av sin styrkeposition i världen om 20 år?
• Och hur blir det med USA:s framtida makt?
• Kommer Kina att utvecklas till en demokrati lik de i Väst?
• Och hur går det med Ryssland och demokratin?
• Kan en stat bli mäktig utan att uppfylla kraven på mänskliga rättigheter?
• Vilket maktblock kommer Turkiet att liera sig med – EU och Väst eller den islamska världen?
• Kan Sverige bli en stormakt igen som det en gång var på 1600-talet?
• Kommer Occypy Wall Streetrörelsen att sprida sig i världen?
• Vilken betydelse har folkliga rörelser för maktförskjutningar?
• Hur viktiga kommer gränser mellan stater att vara om 50-75 år?
• Var det rätt att Sverige blandade sig i konflikten mellan olika parter i Libyen?
• Har man rätt att störta diktatorer?
• När kommer vi att leva i en jämställd värld där män och kvinnor har lika mycket makt?

Vill du trots allt kika bakom gardinen och veta några av svaren –  gå till referatet från Österlengymnasiet i Ystads Allehanda.